Imperiet – Briggen Blue Bird Av Hull chords
Chords:
Am Det var Blue Bird av Hull,E7 det var Blue Bird, en brigg,Am E7 Amsom med sviktande stompar stod paG C DmOver soten i snostorm med nedisad rigg,E7sjalva julafton sjuttiotva.Dm Surra svensken till rors,E7han kan dreja en spak,Dm E7 ropar skepparn, - All right boys, los av!Am E7 Och Karl Stranne fran Smogen blev surrad till rorsAm E7 Ampa Blue Bird som var domd att bli vrak.Am E7Han fick Hallo fyrs blank, fast av snoglopp och stank,Am E7 Amhan stod halvblind - han fick den i lo,Am G C Dmoch i la dar lag Smogen, hans hem, dar hans morDm E7just fatt brevet fran Middlesborough.Dm E7 - Na vad sager du Karl, gar hon klar? - Nej, kapten!Dm E7Vi far blossa, for har ar det slut!Am E7Vi har Hallo om styrbord och brott strax i la!Am E7 Am- Ut med ankarna! Batarna ut!Am E7Men hon red inte opp. Och hon fick ett par brott,Am E7 Amsom tog baten de hade gjort klar.Am G C Dm- Jag tror nog sa Karl Stranne, att far min gatt ut,Dm E7emot oss. Jag litar pa far!Dm E7- Bat i la! Bat i la! Det ar far - Det ar vi!Dm E7Det ar far min fran Smogen! Halla!Am E7 - Bat i l! sjong han ut, di ar har! Jumpa iAm E7 Amalle man - vi blir bargade da!Am E7Det var Stranne, den aldre, en viking, en orn,Am E7 Amsom pa julafton sjuttiotvaAm G C Dmtog sitt renade brannvin ur vinskapets hornDm E7till att bjuda de skeppsbrutna pa.Dm E7- Hur var namnet pa skutan, han sporde och slogDm E7nio supar i spetsiga glas.Am E7- Briggen Blue Bird! - Det tionde glaset han togAm E7 Amoch han slog det i golvet i kras!Am E7 - Sa ni Blue Bird, kapten, briggen Blue Bird av Hull?Am E7 AmGud i himlen! var ar da min son?Am G C DmVar ar pojken, kapten? For var fralsares skull!Dm E7Det blev dodstyst bland mannen i vran.[Bass plays solo over these chords, but just play the chords if you can't solo... Dm E7 Dm E7 Am E7 Am E7 Am] Gubben Stranne tog sakta sydvasten utav. - Spara modern, kapten, denna kvall! Namn ej namnet pa briggen som har gatt i kvav, namn ej Blue Bird av Hull, ar Ni snall! Och kaptenen steg upp. Han var gra, han var tard, stormen tjot, knappt man horde hans ord. Nar han sade med skalvande rost till sin vard: - Karl stod surrad och glomdes ombord...